36 - en månad!
En dryg månad har gått sedan jag satte mig på planet från Arlanda till Newark och jag blev uppmanad att skriva en sammanfattning av den tiden.
Det absolut bästa är ju min lilla familj jag skaffade mig de första dagarna under Orientation. Sen dess spenderar jag i princip varenda vaken sekund med någon av dem.
Men då slår jag på min S K Ä R P N I N G-lista på Spotify och försöker reda ut med mig själv vad jag egentligen saknar och vad i hela världen jag skulle sysslat med hemma som hade vart så otroligt mycket mer nervkittlande än att leva collegelivet!?
Och hur tusan gör man det!? En annan superbloggerska hade kanske målat upp en rosaskimrande recension om den guldkantade vardagen man automatiskt får så fort man sätter foten i landet med m ö j l i g h e t e r (hallå de har ju Victoria's Secret i var och vartannat hörn!). Det kan jag göra, förstås. För det är så himla, himla mycket som är bra!
Som nu tillexempel när jag går en morgonpromenad över ett dimmigt fält med 40 Lacrossespelare i full mundering åt höger och herrarnas fotbollslag åt vänster. ;-)
29 sept och 20 grader ute kl 7 på morgonen!
Det absolut bästa är ju min lilla familj jag skaffade mig de första dagarna under Orientation. Sen dess spenderar jag i princip varenda vaken sekund med någon av dem.
Men trots att allt rullar på fint utan livsavgörande kriser med 1000 möjligheter att hela tiden hitta på äventyr och andra roligheter innebär en månad på samma ställe att man kommer in i en vardagslunk.
Så, när jag inte går i skolan på vardagarna sitter jag på biblioteket och pluggar, på kvällen försöker jag träna och sen efter middagen är det allt som oftast en tripp till biblioteket igen. (Om inte min rumskompis är borta vill säga - en hint om vad som skimrar allra minst, om ni förstår.) Det är mycket, mycket mer plugg än jag trodde.
Jag längtar också hem mer än vad jag trott var möjligt för mig. Imorse när jag inte riktigt vaknat än var jag tillexempel helt övertygad om att nej, nu bokar jag fan biljetten hem.
Men då slår jag på min S K Ä R P N I N G-lista på Spotify och försöker reda ut med mig själv vad jag egentligen saknar och vad i hela världen jag skulle sysslat med hemma som hade vart så otroligt mycket mer nervkittlande än att leva collegelivet!?
Sammanfattningsvis således har min första månad i USA bestått av övervägande fina grejer; nummer ett får ju bli att jag har hittat vänner som redan nu har stor plats i mitt hjärta. Men man ska veta, och här kommer min revolutionerande tanke för idag, att bara för att man äntligen nått det mål man strävat länge efter betyder det inte att man inte har stunder av gråt och en känsla av att ingen förstår en.
Men oroa er inte - oftast är jag precis så glad som på bilden ovan (livetagen!).
